youaflame:

28 april, 2018. Mästerbottenfestivalen, Umeå. Erik ”Fricky” Friman uppträder. Nathalie ”Cleo” Missaoui kommer ut på scen. Hon går ner på knä med två ringar i händerna och säger i mikrofonen ”Vill du gifta dig med mig?”. Erik sätter en handduk för ansiktet, han börjar gråta. Han går ner på knä bredvid henne och kysser henne och de reser sig upp tillsammans. ”Jag sa ja”, mumlar han in i mikrofonen till publiken. Dagen innan hade Nathalie dessutom upptäckt att hon var gravid.

- Det har på många sätt varit det mest fantastiska året i mitt liv. Jag har blivit friad till, ska få barn, har slagit igenom och kan leva på musiken, ser man till traditionell framgång kan det verkligen se ut som jag uppnått allt, men det har också varit ett extremt jobbigt och svårt år, säger Erik, och tar en klunk kaffe i sitt och Nathalies lilla hus i en grannkommun till Stockholm, under en av de sista dagarna i december.

Mälarens vatten böljar fram omgivet av träd som syns ostört från vardagsrumsfönstren. Det finns en extra liten stuga på tomten som är studio. I framtiden kommer den få bli Nathalies 9-åriga sons tonårsrum. Det hänger julbelysning längs takbjälkarna och i en gran vid ingången till den nu snötäckta tomten.

- I väntans tider har man hur mycket tid som helst att pynta, säger Nathalie och skrattar. Hon sitter framför kaminen i en fåtölj med fötterna, iförda ett par mintgröna slitna Fenty-tofflor, på en fotpall.

Nathalie och Eriks bebis är beräknad om tre dagar, den 1 januari.

- Det är ingen lögn att säga att alla drömmar gått i uppfyllelse, hakar Nathalie på det som Erik sagt och fortsätter:

- Men för oss känns det viktigt att vara sann och ärlig mot sig själv men också publiken och dom som följer oss. Om man är en person med en röst som hörs av många människor, tycker jag det kommer med ett visst ansvar. Samt att vi har ett behov av att visa att vi är “genuina” människor, även om vi kan ta flashiga artistiska gravidbilder. Bilderna på oss är fantastiska, de visar vår kärlek och styrka. Men bilderna väckte mer hos oss som vi ville berätta om. Vore som att ljuga att bara visa upp de starka och vackra sidorna av oss.
 Jag letar själv t.ex mest efter ”riktiga” bilder på gravida kvinnor som visar celluliter, bristningar, och hängbröst, bilder som är verkliga. För att försöka känna mig mer tillfreds med min egen kropp som lagt på 30 kg på några månader. Jag vill inte jämföra mig med något ouppnåeligt, perfekt, som egentligen inte finns.

Vi tar det tillbaka till för över ett år sedan. Under en turné med Riksteatern började Nathalie få panikångestattacker och torgskräck inför att hon skulle upp på scen. Nathalie hade i perioder mått dåligt förut med ångest, men hon hade alltid klarat av att hantera livet och göra det hon älskar, musik och att uppträda. Nathalie hade blivit utbränd. Hon åkte hem, ställde in sina kommande jobb och bestämde sig för att pausa allt.

- Jag var tvungen att laga mig själv efter tio års konstant arbetande. Behövde stanna upp och reflektera och bearbeta min karriär, mitt privatliv, allt som hänt utan att det hade fått landa. Samtidigt som jag nådde en gräns skjuts Erik ut i en katapult i den världen jag för stunden måste lämna. Det var som att jag gått på heroin och måste avtända och så flyttar det in nån som skjuter heroin i vardagsrummet. Det har tvingat oss till svåra avvägningar, för vi älskar varandra på ett sätt som gör att vi vill göra allt tillsammans, och jag valde ändå att fortsätta jobba med Eriks grejer.

- Nathalie har varit min manager, DJ och jobbat ut alla mina släpp och låtar på Random Bastards som är vårt skivbolag. Blev svårt för mig att avväga hur pass mycket hon skulle vara med utifrån hennes mående. Ska vi spela tillsammans? Eller mår hon bättre av att vara hemma? Om hon är hemma, hur kan jag vara ute och spela och inte hemma med henne? Men på något sätt behövde hon gå ur det och jag in i det. Samtidigt gick jag in i det med vetskapen hur jobbigt det kan bli, för jag såg vad som hänt tillslut med Nathalie.

- Det kanske har hämmat dig, påpekar Nathalie.

- Kanske, för har inte vågat njuta av det.  Har sett riskerna av det.

- Och inte velat skada mig.

De fyller ofta i varandras tankegångar och analyserar varandra. Samtalet flyter på utan att jag egentligen behöver ställa några frågor.  Nathalie vänder sig till Erik:

- Du har själv börjat reflektera hur vänner, familj och den yttre världen värderar saker. Du har fått kämpa för att förklara.

- Jag är så glad över vad som hänt med musiken, men behöver kriga för att få andra att förstå att för mig är att bli pappa viktigare än min karriär. Jag måste förtydliga att jag inte nödvändigtvis vill dricka och leva rockstarliv under mina turnéer.

- Min skiva handlar om ett ifrågasättande av vad framgång är. Jag har vuxit upp med en bild av att det är materiella ting, pengar och karriär. Mina föräldrar och deras generation verkade sträva efter det mer än nåt annat.

- När jag själv blivit vuxen har jag inte haft det behovet. Jag har upplevt vad själslig framgång kan vara, byggt på kärlek, och det handlar inte om karriär i första hand. Och har jag fokus på musiken så är det för att jag trivs med det. Det här året har varit fantastiskt rent karriärmässigt. Men om ”Natta” inte mår bra, då skiter jag lite i det.

När Nathalie blev gravid i mars tänkte de att det blir perfekt. Hon har en bra anledning att vara hemma och vila och kan mentalt gå in i det. Erik kan vara ute och spela. Men tydligen, vet de nu allt för väl, att vara utbränd då kroppen och hormoner redan är i kaos, är inte bästa förutsättningen för en graviditet. Nathalie hamnade i en svår graviditetsdepression. Hon mådde så dåligt att hon fick suicidtankar och en desperat jakt efter hjälp tog sin början. Nathalie bollades mellan olika barnmorskor, läkare, psykiatriker, psykologer. Nathalie och Eriks erfarenhet av psykvården är som många andra vittnar om. Det finns inte tid för patienter, det handlar mest om psykofarmaka och begränsade terapiformer, även om det finns personal som är engagerad. Du måste orka kämpa för att få rätt hjälp och det kan ta tid innan du får den.

- Jag började gå och prata med en privat psykolog som använder sig av en speciell form av psykodynamisk psykoterapi som jag verkligen klickade med och började dra upp allt som jag aldrig berättat för någon eller ens själv varit medveten om. Det satte igång massor av processer i mig, men mitt i allt blev psykologen sjuk och dog… 

- Mödravården fattar och tar graviditetsdepression och förlossningsdepression på stort allvar, men de är inte läkare eller psykologer och måste remittera vidare. Psykiatrin är inte tillräckligt kunniga. Jag bemöttes ofta som att jag bara var en hormonell gravid kvinna och det kommer gå över av sig självt, ta lite antidepressiva så länge. Jag är motståndare till det. Kanske det var dumt och det skulle hjälpt mig men det måste finnas annat. Jag har nu fått sjukgymnast, gått på yoga, träffat en hormonspecialist, får hjälp som vi själva pusslat ihop, berättar Nathalie.

Nathalie och Erik lyfter en barnmorska som tog sig tiden att lyssna på Nathalie längre än 45 minuter. De har haft många fina samtal och har fått Nathalie att förstå att hon inte är ensam i det hon går igenom. Det är fler kvinnor som lider av graviditetsdepression men som med många ”kvinnosjukdomar” finns det inte tillräckligt med kunskap och kvinnor lider i onödan.

- Vi lever i en sån kall värld. Det är små saker som krävs för att stötta varandra egentligen. Men vi har inte tid att lyssna och tänka på andra än oss själva. Och mår man psykiskt dåligt känns det som att det inte finns en plats för dig. Förutom klimatet är vårt sociala klimat sämst, säger Nathalie.

- Då kommer man tillbaka till vad som är framgång. Är det värt att vara i det här ekorrhjulet där man måste vara så skärpt och på topp hela tiden? Som leder till att man inte har tid för varandra och viktiga värden, säger Erik.

Samtidigt bär Erik och Nathalie på en tacksamhet till de tunga sakerna under året.

- Ibland har vi tänkt att fan va jobbigt när något av det bästa och mest spännande i Eriks liv händer så sker också det svåraste. Men samtidigt kanske det har hjälpt att hålla dig på jorden i denna surrealistiska hype, att inte försvinna i framgångssagan. Kunnat hålla det på en rimlig nivå för att du har varit tvungen att deala med annat. Andra kanske skulle valt karriären eller relationen. Men du har gjort båda.

- Jag har gjort det för att jag vill att båda ska hålla i längden. Not get lost in the sauce. Man kan ha mycket sås, men inte bara sås.

- Erik har en exceptionell inställning till artisteri och framgång. Stor del bakom det är att vi driver vårt eget skivbolag, jobbar hemma. Håller det väldigt slutet. En skyddande värld med vänner där alla delar samma bild av vad som är viktigast. Ett majorbolag kanske skulle ha i sitt fokus att göra Fricky till “den största artisten i sverige”, och för oss handlar det mer om hur vi kan stötta honom att må bra i själen, i längden.

Just nu mår Nathalie bättre mentalt. Det fysiska tillståndet i slutskedet av en graviditet har tagit över. Erik har dessutom tagit paus och därmed är många triggers borta. Vad som kommer hända efter bebisen är född och föräldraledighet vet de inte.

- Många artister och musiker är jävligt speciella, ofta kufar med en och annan diagnos:) Man hittar kanske musiken just därför. Mitt enda sätt att leva i den här världen har varit att befinna mig i musiken och artisteriet. Där får jag utlopp för all skit jag lagrat i kroppen, mina rädslor och tvivel, mitt hat och min frustration över samhället och ojämställdheten vi lever i. På ett sätt är musiken på liv och död för mig.När jag berövades det forumet visste jag inget annat sätt att leva på, säger Nathalie.

- Jag är man och får göra som jag vill, men Nathalie utsätts för ett hårdare klimat. Hon har långsamt brutits ner av musikbranschen. Hon tillåts inte att ha sin egna kreativa och artistiska vilja. Min kreativitet har högre status, alla litar på att det är bra. Nathalies skapande tankar ratas ofta, även om det är bra. Hon ska egentligen inte behöva ett alibi eller bekräftelse på att det är bra ifrån en snubbe. Hon har kämpat i tio år, jag fattar att hon inte orkade längre.

- Det har blivit så tydligt för oss med de enorma skillnaderna när vi lever så tätt. Erik har skrivit en vers, ingen ifrågasätter om den är bra. Jag skriver en och måste i princip bekräfta att en man sagt att den är svinbra för att få spela in den. Eller på scen ha med en man vilket indirekt bekräftar min kapacitet eller skill. Inom hiphop finns alltid bara en tjej åt gången som får ta plats på den stora tronen, som att det bara finns tid och bekräftelse för en kvinna. Inga kvinnor vill egentligen ha eller vara beroende av det manliga alibit men systemet gör att vi blir det för att kunna ta oss fram. Ett sånt jävla krigande som tillslut kan bryta ner en.

Erik fortsätter:

- Lätt att förklara det genom det klassiska att Ed Sheeran står i jeans och t-shirt och sjunger en duett bredvid en perfekt Beyoncé. Sen jag var barn får jag som man leka, ta fram quirky sidor.  Jag behöver inte som Nathalie kämpa för mitt liv för att få göra det precis som jag vill. Jag är en karaktär i min musik och kan ge den hundra olika dimensioner.

- Kvinnors val av vilka roller en kan anta är så mycket färre och smalare.
Det är viktigt att syna alla dessa strukturer,säger Nathalie.

- Om vi synar dem kan det påbörjas en förändring, flikar Erik in.

Men strukturerna kommer inte förändras medan ni är föräldralediga och det kommer fortfarande vara samma verklighet ni behöver hantera. Hur kommer 2019 bli?

- Jag hoppas vi finner ett lugn och landar i att vara föräldrar tillsammans. Att vi kan fortsätta dela Eriks resa, nu med bebis. Att jag sakta men säkert kan börja fokusera på min egen musik igen, men är beredd på att det kan ta år. Jag kanske måste hitta nya forum att få utlopp inom och bygga upp mig själv i skapandet igen på ett hälsosammare sätt, börjar Nathalie och fortsätter:  

- Att jag kan börja se det fina i livet, se färger, i depression blir allt så grått. Lära mig acceptera att allt kommer och går, att allt sker i olika faser. Det kommer vara så här ett tag. Sen kanske vi är i Tunisien i mitt hus och inte är artister alls i ett år, sen är vi det igen. Sen bor vi i fjällen och jobbar på skidorter.

- Och jag får åka massor av snowboard, mumlar Erik och tar vid:

- Ta hand om och vara med det här barnet som kommer. Hoppas att jag kan göra musik på ett sätt som känns bra, helhetsbilden. Vill ju bara göra musik men slippa det yttre kaoset som tar sig in. Jag återkommer till såsen, om man är dränkt i såsen så ser man inget annat och glömmer bort vad som är viktigt och till slut blir det tungt. Jag släppte en låt med Cherrie igår, tycker jättemycket om den. Många säger att den inte är ”Aqua aura”. Det toppar inte det. Finns mycket fina kommentarer också men det är det jag kommer ihåg. Om jag bara skulle lyssna utåt skulle jag bara göra massor av ”Aqua aura”. Men vad ger det mig? Jag behöver utvecklas som person.

- Kontentan är att jag behöver hålla fast vid vad som är viktigt för mig och lära mig lirka i systemet. Jag har släppt musik. Är artist. Folk bildar sin egen bild. Men de kan aldrig se kärnan av vem jag är. Ett av de största misstagen tror jag är att man blir det som andra ser. Det gör en till en mycket mindre person.

Erik visar upp sina nya varma gummistövlar han fått i julklapp.  Och en yxa. Den hänger bredvid en stor pappfigur av Zlatan i hallen han är mycket förtjust i. Nathalie har fått massor av köksgrejer, ”jag älskar att laga mat”. Ja, utåt sett skulle jag kunna tro det är en väldigt traditionell, konservativ, lycklig kärnfamilj jag hamnat hos.

Foto: @paul_edwardss
Makeup/Hår: @missmaurine
Styling: @paul_edwardss och @cleomissaoui
Text: @iamthemarimba

hannahjb:

unfollow fitness inspiration Instagram accounts

sit in the sauna naked

exercise outside with your dog

run and don’t keep track of distance or time

buy a cheap yoga mat and stretch in your underwear

make kefir smoothies

eat cheesy pasta

cook with your mom

maintain a regular sleep routine

wash your bed sheets

(via cloudbeam)

milklotus:

(Source: instagram.com, via kaylahadlington)

meanplastic:

Tiffany I’m extremely disappointed in you. This is a joke to you. You’ve been through anger management, you’ve been through your grandmother getting her lights turned off to buy you a swimsuit for this competition, and you go over there and you joke and you laugh? This is serious to these girls, and this should be serious to you.

You’re not sick of being disappointed, if you were sick of being disappointed you’d stand up and you’d take control of your destiny. Did you know that you had a possibility to win, did you know that all of america is rootin for you, do you know that? and then you come in here and treat this like a joke? you come in here and look at that and say “I can’t read that” you read 10 times better than half of those girls over there, and you come in here with a defeatist attitude.

This is not… this is not… Be quiet Tiffany, Be quiet. What is wrong with you? STOP IT

I HAVE NEVER IN MY LIFE YELLED AT A GIRL LIKE THIS. WHEN MY MOTHER YELLED LIKE THIS IT’S BECAUSE SHE LOVES ME. I WAS ROOTIN FOR YOU WE WERE ALL ROOTIN FOR YOU HOW DARE YOU. LEARN SOMETHIN FROM THIS. WHEN YOU GO TO BED AT NIGHT YOU LAY THERE AND YOU TAKE RESPONSIBILITY FOR YOURSELF, BECAUSE NOBODY’S GONNA TAKE RESPONSIBILITY FOR YOU. YOU ROLLIN YOUR EYES AND YOU ACT LIKE THIS BECAUSE YOU’VE HEARD IT ALL BEFORE. YOU’VE HEARD IT ALL BEFORE. YOU DON’T KNOW WHERE THE HELL I COME FROM, YOU HAVE NO IDEA WHAT I’VE BEEN THROUGH. BUT I’M NOT A VICTIM I GROW FROM IT AND I LEARN.

TAKE RESPONSIBLITY FOR YOURSELF.

(via meanplastic)